Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1440-1482 South Netherlandish painter. In 1467 he enrolled as master in the Ghent painters' guild, sponsored by Joos van Wassenhove, master painter in Ghent in 1464 after registering in Antwerp in 1460. In 1469 the two together acted as guarantors for the illuminator Sanders Bening when he became a master, and it was from Hugo that Joos borrowed money when he went to Rome. Sanders Bening was married to Kathelijn van der Goes, perhaps Hugo's sister. Hugo's status within the guild is further attested by the fact that he was guarantor for two other painters in 1471 and 1475, that he was one of the dean's jurors in 1468-9 and that he himself served as dean from towards the end of 1473-4 to at least 18 August 1475.  Related Paintings of GOES, Hugo van der :. | Adoration of the Shepherds (detail) sdf | Monforte | Calvary Triptych (detail) | Deposition Diptych (Small Deposition, right wing) dsg | Monforte Altarpiece (detail) |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
SERODINE, Giovanni
Italian Baroque Era Painter, 1600-1630 Italian painter and stuccoist. His family moved from Ascona on Lake Maggiore to Rome, where his father is recorded in 1595. It is probable that Serodine was born there. His first work was probably done in association with his brother Giovanni Battista Serodine (1589/90-1630), a stuccoist active in Rome, where he carved a Virgin and Child (1614) for the fa?ade of S Francesca Romana, and in Ascona, where he restored the family home and decorated it with stucco (1620). The design and stucco decoration of the church of the Madonna della Fortuna on Monte Verit? (Ascona) are attributed to him, though it is probable that Giovanni (who is recorded in Ascona in 1620) collaborated in the work. The first of Giovanni's documented official commissions, however, was for the stucco decoration and apsidal paintings in the chuch of the Concezione at Spoleto, where he worked with Sante Ghezzi (Corradini; Toscano). These murals, painted in tempera and completed in July 1624, are sketchy and clumsily executed, quite distinct in their inferior quality and naive piety from the rest of Serodine's work. They are probably his first attempts at painting,
Joseph-Desire Court
a painter of historical subjects and portraits, was born at Rouen in 1797. He became a pupil at the École des Beaux-Arts under Gros, and after carrying off the principal honours there pursued his studies still further at Rome. High expectations were formed of him when he exhibited in 1827 'The Death of Caesar,' a work manifesting earnest thought, and a conscientious handling of the facts of history. This is now preserved in the Louvre. Having shown himself in this and other works a vigorous painter, capable of seizing a subject with a masterly grasp, and having also in the region of portrait painting proved himself an artist of no common merit, he eventually dissipated his talents in the production of a series of empty official pictures painted by order of Louis Philippe. He died in Paris in 1865. The Bordeaux Museum has a portrait of Henri Fonfrede by him; that of Lyons, a 'Scene in the Deluge'; that of Rouen,